2013-03-27
21:07:37
The three of me. - Kapitel 7
#ElounorMightBeBack
#TellUsLouis
Jag ser äntligen en tweet med en länk och öppnar den. Harry sitter spänt och oroligt bredvid mig och stirrar på skärmen. Vad fan är det här? En bild visas och ger mig blandade känslor. Jag vill både skratta och skrika.
Vi finner flera olika bilder på mig och Harry i affären. Harry i kvinnokläder förstås. Harry som lutar sig närmre mig för att viska något. Jag och Harry som skrattar när vi plockar åt oss godis. I alla andras ögon är det jag och en tjej som har något på gång. ''Alla'' är ganska många när man är medlem i världens största pojkband, när man har över nio miljoner Twitter-followers. Jag suckar och sluter mina ögon, lutar huvudet bakåt på sängkarmen.
"I-I'm sorry, L-Louis." mumlar Harry samtidigt som han lägger en arm runt mig. "It's my fault. I m-m-mean, I co-could've jus-st waited, b-but I w-wanted to.. To, to go here strai-straight away, no-not-not wait for Blake to c-come back.."
Nu, just i den här stunden, tänker jag för första gången på en sak med Harry's stammande. Det blir kraftigare när han är i obekväma situationer. Nu när jag tänker efter så kommer jag ihåg den gången vi träffades för första gången på X Factor, och hans stammande var riktigt hemskt. Han var förstås väldigt spänd då. Nu pratar han alltid bättre och bättre när han är med mig, och det är för att han är lugn.
"Harry, god, it's not your fault." viskar jag och kramar honom tillbaka. "I wanted you to come early as well. If this is anyone's fault, I actually think it's Blake's." mumlar jag, och hoppas att Harry inte tar illa upp för att jag beskyller en av hans bröder.
"S-sorry an-an-anyways, then. He-he's my brother, s-so.."
"Don't say that, you have no need to say sorry. But we've got a problem.. I don't know what to say about the photos. I can't tell them it's you, you know.." suckar jag.
Jag har loggat ut från datorn och vi sitter i köket med en varsin kopp té. Jag suckar. Harry fingrar på sin kopp och jag hör hur han flyttar lite på sin fot under bordet. Små saker vi gör i livet utan att riktigt tänka på det, men jag tänker. Jag tänker för fullt just nu.
Louis hade klart och tydligt sagt till mig att det inte var mitt fel, men jag känner mig fortfarande lite skyldig. Samtidigt är jag rasande på Blake. Han rör alltid till saker, och han är så himla oansvarig. Jag smuttar lite på mitt té, men det är fortfarande en aning för varmt. Louis tittar ut genom fönstret, så jag gör detsamma. Man kan se några buskar strax under köksfönstret, och sedan en asfalterad gång precis utanför huset. På andra sidan sträcker sig en gräsmatta innan den böjs uppåt och bildar en liten kulle. På toppen av kullen står en ställning med två gungor, och nedanför finns en liten lekpark.
''Oh, it's what you do to me..''
Ljudet av Louis' röst drar genom rummet, och det hörs ännu mer när jag plockar upp min mobil ur fickan. Louis tittar på mig och ler lite grann. Han har min audition-låt som ringsignal på sin mobil också. Jag ler tillbaka innan jag svarar.
"Yes?"
"Harry? It's mum. Blake is home." säger min mamma simpelt.
"Oh, m-mum, he's r-r-ruined prett-pretty much." suckar jag.
"But you made up a great plan, didn't you? Didn't the costume work?"
"Y-yes, it worked. But a p-pa-paparazzi managed to t-take pictures of me a-and Louis in the store, and.. And now th-there are pictures of Louis all ov-over internet. Everyone thinks it-it's a secret g-girl."
Jag hör mamma sucka i andra änden.
"I'm gonna talk to him."
Och därmed avslutar vi vårt samtal. Både för att att jag inte vill prata mer, och för att mamma skulle snacka med Blake.
Förlåt för kort kapitel och dessutom väldigt sent. Har en dansvecka i skolan och det gör mig verkligen grymt trött, haha. Ska försöka hinna lite bättre nu när vi har lov!
Vi kör väl på 7 kommentarer igen? :)
Kommentarer:
#2:
Anonym
Mer!!!
#3:
Tove
:D
#4:
Ida
Mmmeeerrrrrr
#5:
Louise
Så jäkla bra!
#6:
Lovisa
Sjukt bra! ;)'
Kommentera inlägget här:
Du för historien riktigt fint! Good work!