2013-03-14
22:44:00
The three of me. - Kapitel 2
"Det är något jag älskar med hotellsängar. Kuddarna är extra fluffiga, täckena extra varma och madrassen extra mjuk. Det är som att det vita materialet liksom formar sig efter min kropp, och strax sussar jag lika djupt som Harry och Blake."
Det spelar ingen roll att jag var dödstrött kvällen innan, utan jag vaknar upp tidigt på morgonen ändå. När jag kollar på klockan på nattduksbordet visar den 07:56 och jag stönar lågt för mig själv, för jag vet att det inte finns någon chans för mig att somna om. Jag lyckas aldrig somna om. Försiktigt tassar jag över golvet och ut till det ljusa köket. Tassandet slutar dock när jag ser att både Blake och Marvin sitter vid bordet och äter frukost.
"Morning!" säger Marvin glatt och ställer sig upp för att göra i ordning frukost åt mig också. Jag nickar till svar och ler när jag sätter mig ned bredvid Blake.
"Thank you." mumlar jag så fort jag bara kan när Marvin ställer ned en tallrik med härligt rostat bröd framför mig.
Efter frukosten går jag och tar en dusch, klär på mig och letar i minst en halvtimme efter min silverkedja med ett litet pappersflygplan som smycke. Inte av papper, men det ser iallafall ut som ett pappersflygplan. Tiden går förvånansvärt fort och vi beger oss snart bort mot flygplatsen i tre olika bilar. Endast en av oss, jag, går ut huvudingången tillsammans med de andra medlemmarna i One Direction, för det skulle bli väldigt misstänksamt om ''jag'' gick ut från hotellet tre gånger. Vi lyckas även med hjälp av utklädnader och vakter att ta oss in på planet och till en privat del utan att någon förstår att jag är tre personer.
Förvånansvärt nog lyckades jag sova bort mestadels av flygresan, och Louis väckte mig en halvtimme innan vi skulle landa. Nu sitter vi i bilar på väg hem till våra hus. Niall stannade förstås i Irland, men vi andra har våra familjer här i England.
Anne, vår mamma, praktiskt taget kastar sig över oss när vi tagit oss in i huset, och vi kramas länge.
"My little boys!" utbrister hon, och Blake grimaserar. Jag och Marvin står ut med mamma's gullande, men Blake hatar det verkligen. Som varenda annan gång när vi varit borta på resa så drar mamma med oss in i vardagsrummet där hon dukat upp med hemmagjord pizza för att fråga ut oss om resan.
"Let me know, did you see something new?" frågade hon nyfiket. Jag bara skakar på huvudet, allt vi såg under vår tripp till Irland har vi redan sett.
"I mostly saw the inside of a hotel." suckar Marvin, men ler ändå stort. Efter mer än 18 år tillsammans med Marvin börjar jag tro att han faktiskt inte kan vara arg för något på riktigt.
"No interviews this time?" undrar Anne och ser på Marvin samtidigt som hon stoppar in en pizzabit i munnen. Marvin skakar på huvudet och skrattar.
"But Blake got mobbed by some girls! Tell her, Blake!"
Blake himlade med ögonen, men började berätta.
"I was going to the Starbucks, not very far from the hotel, and then I heard a scream and when I turned around there was lots of girls behind me." förklarar jag med en lätt axelryckning. Egentligen är det ingen stor sak att jag blev jagad av tjejer, så jag förstår inte varför Marvin drog upp det. Men mamma verkar alltid tycka att det är så himla kul att få veta detaljer om våra resor, så jag berättar för hennes skull.
Mamma ler stort mot mig, antagligen stolt för att hon har såna vackra pojkar som blir jagade av tjejer. Egentligen är det här Harry's grej, men jag har inget emot att bli uppvaktad av en massa kameror som mina bröder är smårädda för även om de ser precis ut som mig.
"So, Harry, what was your favorite part of the trip?" ler mamma mot Harry, som suckar djupt. Vi alla vet hur mycket han hatar att prata.
"I-I kinda liked th.. Th-the-the.." han stoppar och suckar igen, stänger ögonen och väntar. Vi väntar också. Tålmodigt sitter vi tysta för att få höra vad han tyckte om med resan.
"Alw-ways the f-f-fans." säger han så fort han kan för att bli av med pratandet. Självklart tyckte han mest om att träffa fansen. Det är alltid det han tycker om mest. Mamma nickar och ler stort igen. Harry suckar ännu en gång och tittar ned i golvet innan han ställer sig upp och går iväg. Jag vet inte om jag såg rätt, eller om det var en inbillning, men något säger mig att Harry's ögon blänkte mer än vanligt.
Fortfarande lite långtråkigt, men ska försöka göra det spännande, woop.
Hade runt 30 unika besökare igår, vilket gör mig riktigt glad!
Lämna gärna kommentarer och berätta vad ni tycker, tack!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jättebra! Jag älskar det :D